Eden Lake

När jag skriver detta så mår jag fortfarande dåligt av den här filmen. Då ska det tilläggas att jag såg filmen för några dagar sen. Jag vet inte om jag mår psykiskt dåligt, eller om jag bara är så arg, känns som det är en hårfin gräns däremellan nu. För varenda minut som går i filmen så blir det bara värre och värre.

I filmen får vi följa Steve (spelas av Michael Fassbender) och hans flickvän Jenny (spelar av Kelly Reilly), när dom ska ut på en liten resa mitt i ingenstans. Steve har tänkt att fria till Jenny, och vill göra något speciellt så han tar med Jenny till Eden Lake, som är en sjö, med finfin natur runt omkring. När dom kommer fram till Eden Lake efter en ganska kringlig väg i skogen, så går dom ner till stranden och badar, solar och njuter av fridfullheten. Det blir dock inte långvarigt efter att ett gäng ungdomar kommer ner till stranden och pumpar boomblastern för fulla muggar, samt har med sig en rottweiler som verkar lite sneuppfostrad. Steve och Jenny hade inte riktigt räknat med att ha ett gäng högljudda snorungar på sin time off så att säga, så Steve försöker snällt be dom att dämpa sig lite. Men ungdomsgängets ledare Brett (spelas av Jack O'Connell) som är en riktig snorunge vägrar lyssna på Steve, och dom fortsätter att pumpa volymen på max och skiter i vilket.

Dagen efter när Steve är ute och dyker i sjön, medans Jenny powernap'ar lite, så försvinner deras strandväska där bilnycklar, mobiler och Steves plånbok ligger. Dom börjar leta runt i skogen och upptäcker att bilen är borta. Under tiden dom fortsätter leta så kommer bilen från ingenstans och det är snorungarna som snott bilen, och Brett kör. Dom springer efter och till slut hittar dom ungdomsgänget, och Steve får slåss för att få sin bil tillbaka. Det visar sig att det var fel gäng att bråka med, och dom försöker fly därifrån, men det går inte riktigt som planerat, och dom får kämpa för sin överlevnad i en skog dom inte hittar i.

Som jag skrev tidigare så mår man bara sämre och sämre ju längre filmen lider, och bedömningen om den här filmen kan man se på två sätt tycker jag. Det första är att själva filmen i sig är ju ingen toppenfilm på så sätt. Men när man tänker på hur mycket den berör en, och hur mycket känslor, samt hur sur man blir, så måste ju ändå filmen nått sitt syfte och mål. Därför tycker jag att filmen är ganska bra, för att den blir så känslomässigt laddad.



Filmen får 4 pissed off popcorn av 5 möjliga! Bara för att den fick mig på dåligt humör i flera dagar!

//J