À l'intérieur (Inside)

Jag var sugen på lite skräck denna torsdagskväll, och kom över en skräckfilm från 2007, en fransk skräckfilm, "À l'intérieur", eller "Inside" som den också kallas.

Filmen handlar om Sarah, en fotograf och änka, som en dag hamnar i en bilolycka där två bilar är inblandade. Sarah är samtidigt med barn, men både hon och barnet klarar sig oskadda ur olyckan. Ungefär 4 månader efter olyckan är det juletider och Sarah ska föda barnet vilken dag som helst. Hon bestämmer sig för att fira julen själv hemma, p.g.a. hon inte riktigt är på humör för hon sörjer sin döda man Matthieu.

På kvällen på julafton så knackar det plötsligt på dörren. Det är en okänd kvinna som vill låna telefonen, men Sarah vill inte släppa in några främlingar, lite p.g.a. att hon bor i en form av slumkvarter. Hon hittar på lögner t.ex. som att hennes man ligger och sover, och hon vill därför inte väcka honom. Den mystiska kvinnar replikerar med att säga att hennes man kan inte ligga och sova, eftersom han är död. Då börjar Sarah att få kalla kårar och verkligen vägrar att släppa in henne, vilket är förståeligt. Sen börjar Sarah kolla runt i alla fönster efter kvinnan och vart hon tog vägen. Till slut vaknar hon upp av att kvinnan sitter i sängkanten med en sax mot hennes putande mage. Vem är kvinnan egentligen, och vad vill hon?

Den här filmen är en riktig splatterfilm, som stundtals är ganska äcklig p.g.a. själva principen i vissa grejer. Annars tycker jag att filmen är en medioker skräckfilm där själva splatterscenerna får en att minnas "Bad Taste", och liknande klassiska filmer. Samtidigt så blev jag jäkligt tagen psykiskt sett vissa stunder. DOCK så är ju filmen på franska också ska tilläggas så det är ju lite synd att missa någon textrad då och då.



Filmen får 3 splashiga popcorn av 5!

//J

Lisa Miskovsky - Still Alive

Är tvungen att tipsa om denna fantastiska låt som är ledmotivet till det underbara spelet Mirror’s Edge.



//A

Molotov Jive – Paint The City Black

Karlstadbandet Molotov Jive är tillbaka igen med nytt album på gång. Den första singeln heter ”Paint The City Black” och kom ut den 12 november. Den nya låten är helt okej, om ett band som låt oss säga ”Rolling Stones” hade gjort låten hade det blivit en stor hit. Nu låter ju in Molotov Jive som Stones, utan har den svenska rocken i sin musik. Det är något speciellt med musikstilen från Dalarna-Värmland, det är lite av Sveriges egna Seattle. Riktigt bra band har kommit fram här, men kanske till största delen från Dalarna. Det får bli någon slags tribute till den här musiken framöver. Betyget kanske är något högt men jag har gillat bandet ända sedan jag hörde dem för första gången för två år sedan.
Betyg: 7/10




//A

Remixad scen ur Pulp Fiction

Var bara tvunga att lägga upp det här youtube-klippet från den så klockrena kultfilmen "Pulp Fiction". Det är en remix från filmen med den gregorianska versionen av "Unforgiven" i bakgrunden, vilket gör scenen så mäktig (om man har sett filmen vill säga). Scenen är när Jules Winnfield (spelas av Samuel L. Jackson) försöker förklara för Pumpkin (spelas av Tim Roth) hur han hade kunnat dödat honom och Honey Bunney tidigare den morgonen utan några större problem. Han försöker förmedla det genom Ezekiel 25:17.



Tänkte från början använda detta klipp för att sänka Fred Phelps som är en baptistpastor i Topeka, Kansas. Han tycker bland annat att svenskar är sodomiter och att vi hör hemma i helvetet. Ett annat uttalande han gjorde var efter tsunamikatastrofen i Indiska Oceanen 2004, när Fred blev glad över att så många svenskar hade mist sina liv där. Han är alltså en riktig jävla idiot, som jag inte önskar all lycka här i livet om man säger så. Tänkte att han skulle ha suttit i stolen istället för Pumpkin i "Pulp Fiction". Fred Phelps senaste demonstration var mot den Svenska Ambassaden i Washinton D.C för någon vecka sen där han hade nedanstående budskap (för att visa på vilken idiot han är verkligen). Klicka på bilden för att få den större.

//J

(bilden är tagen från aftonbladet.se)

Doherty ft. Wolfman - For Lovers

Vill tipsa om en äldre låt som jag inte lyssnat på ett tag. Det är Pete Doherty och Peter Wolfe, alias Wolfman, som gör denna vackra duett. Doherty behöver ingen närmare beskrivning förstå jag, antingen älskar man honom eller hatar honom. Själv tycker jag han är en stilikon men även en bra musiker och tillsammans med ”Albion” är ”For Lovers” antagligen den bästa låten han framfört. Wolfe är då lite mindre okänd, han har varken gjort lika mycket på som utanför scen som Doherty. Tilläggas kan göras att Wolfman skrev låten efter hans skilsmässa redan på 90-talet, men låten spelades dock inte in förrän 2003.




//A

Inspiration till alla dagdrömmare där ute!

Till alla er som sitter/ligger där hemma och funderar dag ut och dag in vad ni ska göra med livet, eller om ni bara behöver lite inspiration till att sätta igång era grymma idéer ni sitter inne på, så tycker jag ni ska titta lite närmre på det här. Tänkte hjälpa alla er lite med en liten filmsnutt som kanske kan sätta fart på era hjärnceller och göra så att kanske DU kommer med nästa stora BOOM här i världen. Se och lär!



Hoppas ni fick lite inspiration till nåt riktigt stort!

//J

Klasskamp

Ställ in er i leden, det är dags att välja sida!

Har du levt i ett förtryck från dem som tror att de är bättre än du bara för att de har mer pengar? Har du slutat att acceptera detta? I så fall snöra på dig dina kängor, ta din arbetarjacka, koppla din Dobberman och anslut dig.

Är du trött på att höra att det är fult att vara framgångsrik och bli bespottad då du rör dig i fel områden. Att bara för att du har klass tror de att du inte försvara dig. Kostymen är på liksom skinnhandskarna och rocken. Det finns en tid för cocktail och det finns en tid för fight. Vilket gäller för dig?

Nu är valet ditt, vilka ska du ansluta till?

Arbetarklassen:

Jeans – Diesel 1444 kr
Stövlar – Schmoove 1575 kr
Oversized halsduk – Asos 197 kr
Keps – Fred Perry 394 k
Tröja – Hope 1510 kr
Vantar - Asos 66 kr

Överklassen:

Kostym – Asos 984 + 460 kr
Keps – Goorin 368 kr
Paraply – Ted Baker 328kr
Oxford skor – Asos 788 kr
Handskar – Dents 460 kr
Skjorta – Asos 263 kr


Samtliga plagg finns på sidan www.asos.com/man
Om du ska köpa kostym så kolla hellre in sidorna http://www.suitopia.se/ eller http://www.anysuit.se/

//A

Eden Lake

När jag skriver detta så mår jag fortfarande dåligt av den här filmen. Då ska det tilläggas att jag såg filmen för några dagar sen. Jag vet inte om jag mår psykiskt dåligt, eller om jag bara är så arg, känns som det är en hårfin gräns däremellan nu. För varenda minut som går i filmen så blir det bara värre och värre.

I filmen får vi följa Steve (spelas av Michael Fassbender) och hans flickvän Jenny (spelar av Kelly Reilly), när dom ska ut på en liten resa mitt i ingenstans. Steve har tänkt att fria till Jenny, och vill göra något speciellt så han tar med Jenny till Eden Lake, som är en sjö, med finfin natur runt omkring. När dom kommer fram till Eden Lake efter en ganska kringlig väg i skogen, så går dom ner till stranden och badar, solar och njuter av fridfullheten. Det blir dock inte långvarigt efter att ett gäng ungdomar kommer ner till stranden och pumpar boomblastern för fulla muggar, samt har med sig en rottweiler som verkar lite sneuppfostrad. Steve och Jenny hade inte riktigt räknat med att ha ett gäng högljudda snorungar på sin time off så att säga, så Steve försöker snällt be dom att dämpa sig lite. Men ungdomsgängets ledare Brett (spelas av Jack O'Connell) som är en riktig snorunge vägrar lyssna på Steve, och dom fortsätter att pumpa volymen på max och skiter i vilket.

Dagen efter när Steve är ute och dyker i sjön, medans Jenny powernap'ar lite, så försvinner deras strandväska där bilnycklar, mobiler och Steves plånbok ligger. Dom börjar leta runt i skogen och upptäcker att bilen är borta. Under tiden dom fortsätter leta så kommer bilen från ingenstans och det är snorungarna som snott bilen, och Brett kör. Dom springer efter och till slut hittar dom ungdomsgänget, och Steve får slåss för att få sin bil tillbaka. Det visar sig att det var fel gäng att bråka med, och dom försöker fly därifrån, men det går inte riktigt som planerat, och dom får kämpa för sin överlevnad i en skog dom inte hittar i.

Som jag skrev tidigare så mår man bara sämre och sämre ju längre filmen lider, och bedömningen om den här filmen kan man se på två sätt tycker jag. Det första är att själva filmen i sig är ju ingen toppenfilm på så sätt. Men när man tänker på hur mycket den berör en, och hur mycket känslor, samt hur sur man blir, så måste ju ändå filmen nått sitt syfte och mål. Därför tycker jag att filmen är ganska bra, för att den blir så känslomässigt laddad.



Filmen får 4 pissed off popcorn av 5 möjliga! Bara för att den fick mig på dåligt humör i flera dagar!

//J

The Soundtrack of Our Lives – Thrill Me

”Skaka om mig, visa mig vad ni har”. Så tänkte jag när jag nu för första gången lyssnade på T.S.O.O.L nya singel, ”Thrill Me”. Blev lycklig när jag fick höra att det precis låter så som Soundtracks ska låta. Det är Sveriges bästa musiker som bjuder på lysande rock. Att använda ett så töntigt ord som lyssnarvänlig skulle vara att kränka gruppen, men jag vet inte riktigt vad jag ska använda annars, låten etsar sig fast i skallen. Jag ser verkligen fram emot när jag får se dem framföra låten live. De kommer till Nöjesfabriken, Karlstad, den 6 februari 2009 (http://www.nojesfabriken.se/content?page=276). Räkna med att jag är där då. Nya albumet släpps den 26 november, så var beredd.
Betyg: 7/10

//A

Street Kings

Tom Ludlow (spelas av Keanu Reeves) är en lätt alkoholiserad snut och han är inte ute efter att bura in folk utan han skickar dom fula fiskarna med en one way ticket to hell. Det får man inte minst vittna till i början av filmen när Tom är ett gäng koreaner på spåren som har en trafficing-firma med småtjejer. Men Tom fixar biffen, och lämnar ingen åt slumpen.

Man kan säga att Tom är den främsta polisen i hans polisstyrka som leds av Jack Wander (spelas av Forest Wihtaker) som är en hårding. Hela hans styrka skiter i stort sett i att gripa brottslingar.. Dom gör det på deras sätt. Jack har en gammal polare, Terrence Washington (spelas av Terry Crews), som jobbar på en annan avdelning. Dom har en gammal beef, och alla i Toms närhet börjar påstå att Washington vill sätta dit honom för saker han gjort. Han börjar luska i vad han vill egentligen, och är det verkligen så att Washington vill sätta dit honom?! Tom tar då hjälp av Paul Diskant (spelas av Chris Evans) och försöker få fram information av en del tunga gangsters.

Filmen är faktiskt ganska bra tycker jag. Bra story, och en del tunga namn med i filmen, bl.a. The Game. Dock så blir det aldrig riktigt jättespännande, utan det är ganska förutsägbart emellanåt. Men den är som sagt helt okey!



Filmen får 4 korrupta popcorn av 5 möjliga!

//J

The Killers – Spaceman

Då var det då dags att skriva något om The Killers andra singel på nya skivan ”Day & Age”. Låten heter ”Spaceman” och spelades för första gången på Saturday Night Live, det var redan den 10 oktober. Själv så gillar jag låten, den är bättre än den första singeln, ”Human”, men långt efter vad The Killers egentligen är kapabla till. Jag ser verkligen fram emot den nya skivan, Brandon Flowers ska ha sagt att han försökte skriva likt bandet MGMT när han skrev låten ”Neon Tiger”, så det kan ju inte bli annat än lyckat, eller?
Texten är lite rolig men inte så meningsfull dock, men det är väl inte heller vad Killers försöker uppnå, låten är en bra förfest-låt som garanterat får igång dig. Det är såhär de ska låta, men bättre kan de. Mitt betyg till singeln blir 7/10.




//A

Ge mig vinter!

Jahapp, då var man sjukt besviken då. På väg norröver idag från skogarna i Värmland till skogarna i Dalarna i hopp om att dom skulle öppnat en backe i Tandådalen, och få åka premiäråkningen för i år! Men icke sa Nicke, dom siktar på nästa helg istället, då jag självklart inte kan åka upp. Så sjukt sugen på att åka nu så det är hemskt!

Bild från Tandådalen idag, och dom sprutar lite snö ändå!

Man får väl roa sig med andra saker istället helt enkelt, sitta inne och antingen stirra in i en vägg, lösa korsord eller nåt annat skoj! Sånt är livet, glöm nu inte bort fars dag nu på söndag den 9/11.

//J

(Bilden är tagen från www.skistar.com)

Burn After Reading

Ja då ska man väl kanske ge sig in på den kanske svåraste filmen nånsin att recensera då. Vet inte riktigt var jag ska börja eller vad jag ska skriva riktigt. Den här filmen är en i sitt slag så att säga.

John Malkovich spelar i den här filmen CIA-agenten Osbourne Cox som blir degraderad för att han har stora alkoholproblem. Han blir inte så nöjd över beslutet bestämmer sig för att sluta istället och satsa på en memoar istället. Samtidigt är hans fru Katie (spelas av Tilda Swinton) dubbelt otrogen mot honom kan man säga, dels genom att försöka ta över hans ekonomi, och dels rent otrohetsmässigt med största playern i filmen, Harry Pfarrer (spelas av George Clooney).

Sen har vi Brad Pitt som gör en skum roll och jobbar på gym, och han spelar Chad Felheimer som är någon form av gymnisse blandat med helt störd i huvudet. En dag tar han beslag på en cd-skiva som hittas i damernas omklädningsrum, och den innehåller information som får hela gymmet att tappa hakan. Massa information som läckt ut från Osbournes dator, där hans finansiella siffror blandat med lite information om CIA också. Han och Linda Litzke (spelas av Frances McDormand) bestämmer sig för att utpressa Osbourne på pengar mot skivan, eftersom Linda behöver lite extra slantar till en ganska omfattande plastik/kirurgioperation.

Det är i stort sett vad filmen handlar om och allt är en enda stor röra som det säkert är tänkt, för den här filmen är så sjukt konstig så jag finner inga ord. George Clooney t.ex. ligger runt med dom flesta brudar i den här filmen, och John Malkovich är bara störd, vilket också Brad Pitt är. Helt skumt att se dom i dessa konstiga roller. Va väl kanske ingen toppfilm så, men den är ganska rolig och sjuk så det väger upp lite.



Filmen får 3 sjukt konstiga popcorn av 5 möjliga!

//J

The Virgins – One Week Of Danger

The Virgins heter ett rock/new wave band från New York City som jag tror kommer att växa sig starka de kommande åren. Bandet bildades redan 2005 och har bland annat haft med några låtar i nått Gossip Girl avsnitt. Deras hittills enda skiva, som heter vad bandet heter, släpptes i somras. Många låtar på plattan fanns med redan på den EP som utgavs 2007. Jag får lägga upp en recension på den senare. De har nu den här veckan släppt singeln ”One Week Of Danger” och det återstår att se hur högt den hamnar på tracklistan. Låten är något rockigare med mer gitarrer än de övriga på deras album, som innehåller mer soul och RnB. Man fastnar ganska snabbt för den och om ni tror att ni har hört den förut så har ni säkert det, melodin är nämligen inbakad i vårt DNA. Låten får betyget 7/10.

//A

Kroppen & Musiken

En sjuk grej hände igår natt när jag hade lagt mig. Jag vet inte om jag borde oroa mig för att jag börjar bli mentalt störd eller om jag bara ska skratta åt det. Det som hände var iaf. att jag började höra musik, så jag lyssnade efter för att höra vart det kom ifrån, men det gick inte att fixera. Så jag började koncentrera mig hårt, då hörde jag en röst som började sjunga. Jag koncentrerade mig lite till, den här rösten känner jag igen tänkte jag. Det är ta mej fan PETER JÖBACK. Skrattar lite för mig själv när jag tänker på detta, men det var faktiskt sjukt skrämmande när sången hördes så tydligt som den gjorde. Vet inte om det var riktig låt av honom som jag hörde eftersom jag inte kan någon låt han har gjort.

Det här har fått mig att fundera på om alla har en personlig sångare någonstans inne i hjärnan. Undrar vilken röst jag skulle vilja ha om jag fick välja, antagligen Mattias Hellberg (det skämtet förstår bara en person). Hederos och Hellberg spelar förresten här i Karlstad lördagen den 8 november på Scalateatern, bra är de verkligen men gå dit utvilade säger jag bara. Det finns någon koppling mellan kroppen och musik. Och även om man vetenskapligt har bevisat detta så borde mer forskning göras. Musiken finns på något sätt i vårt DNA. Det är dock synd om Peter Jöbacks röst finns i mitt.


//A

Undersökningen avslutad!

Vill först och främst tacka alla läsare, nya som gamla, som deltog och röstade i vår lilla undersökning. Det är ju som sagt för er skull som vi skriver om en hel del tips på saker och ting.

Vad man kan säga är väl att det var ju inte allt för många som röstade, men dom främsta förbättringar som ni vill se är fler inlägg, designen, filmtipsen, samt även modetipsen.

Fler inlägg jobbar vi på i nuläget, problemet är att vi har varit inne i en tung studieperiod så bloggen har tyvärr fått lida lite. Det tar ju lite tid att anpassa sig till kurser med så segt tempo som vi haft (ekonomi). Vi är ju vana med full fart och tunga tekniska ämnen. Därav har det sega ekonomtempot bidragit till att vi också blivit slöa.

Angående designen, så har vi ändrat lite, men den ser i stort sett ut som från början, och vi har inga direkta planer nu på att ändra så mycket där. Vi tar dock gärna emot tips av er ifall ni har något speciellt ni vill snygga till på sidan.

Filmtipsen är väl som dom är, och det som skrivs är ju personliga åsikter från J, så ni är mer än välkommna att lämna kommentarer om va ni tycker om just den filmen/filmerna ni är oense om att var bra/kassa.

Hela outfitt-grejen kommer antagligen att läggas ned, det känns lite meningslöst, mer tid kommer istället att läggas på musikinläggen. Modetipsen kommer att fortsätta dock, med inspiration från olika kampanjer samt lite mer budgetalternativ och nätshopping. Blir väl lite mer snart när vintern nu ligger runt hörnet, så ska vi tipsa er om hur ni klarar er undan urinvägsinfektioner etc. och att hålla värmen på ett stiligt sätt.

Är det något ni känner att ni vill tillägga som vi ska förbättra så tveka inte, utan droppa en kommentar så kikar vi på det!

Tack o bock!

//J & A

Saw V

Ja vad ska man säga, det var ännu en Saw film så att säga. Nothing more nothing less i stort sett.

I denna film så försöker Agent Strahm (spelas av Scott Patterson) hitta en medhjälpare till Jigsaw. Han inser efter mycket pusslande hit och dit att det är Detective Mark Hoffman (spelas av Costas Mandylor) som ligger bakom, tillsammans med Jigsaw, de senaste morden p.g.a. en liten miss av Mark. Ett av mordoffren var lite för nära Mark för att han skulle kunna missa den pusselbiten. När han väl kom på detta så börja jakten på att försöka sätta dit Mark för gott.

Samtidigt som detta pågår försöker fem vilsa stjälar att klara livet undan en del kluriga passager, där det var tänkt att dom skulle gå emot sina ego-principer (som vanligt i Saw), och tänka gemensamt hur dom ska lösa problemen för att få behålla sina liv.

Den sista delen är enligt mig ändå ganska meningslös i filmen. Det är ändå jakten på Hoffman man vill följa, det är det som höjer spänningen i filmen. Den stora frågan är, hur många Saw filmer som kommer slungas ut. Saw VI ska ju tydligen komma ut nästa år, vilket den också borde p.g.a. att denna film, som vanligt inte har något riktigt slut. Det är ju inte utan att man börjar tröttna lite på samma visa om och om igen, samtidigt så måste man ändå nästan se om det är någon skillnad i dom nya filmerna som kommer ut. Hoppas iaf på ett slut i Saw VI (om den kommer).



Filmen får 3 som-vanligt-popcorn av 5 möjliga! Gillar jakten efter Mark Hoffman, det är i stort sett det enda!

The Smiths

Vi säger så här, ”Låt oss hitta på en titel, säg ’Shoplifters of the world unite’. Därefter sätter vi oss ned och diskuterar vad titeln ska handla om och hur musiken ska va.” Det var så man gjorde i bandet The Smiths för att skapa sina hyllade låtar. Bandet bestod av fyra personer men det är främst två personer som ska uppmärksammas. Det är Johnny Marr, som stod för musiken, samt Morrissey som stod för de vassa skarpsinniga texterna.

I England hyllas de som den största visionären för brittpopen, som fick en stor uppgång med ökad popularitet hos gruppen. Själva så inspirerades gruppen inte av andra musikgrupper utan mer av kulturpersonligheter som filmstjärnor, författare, dramatiker och konstnärer. Det var också dessa som fick pryda deras album då The Smiths själva vägrade att avbildas på framsidan. Under 1980-talet när new romantic-eran var som starkast och man ville väcka intresse genom att klä sig annorlunda, tänk David Bowie och Duran Duran, så gick gruppen emot detta genom att klä sig ordinärt. Man ville visa att man hellre lägger ned ett budskap och känsla i texterna och musiken än att ödsla tid på ytligheter.

Det finns hur mycket som helst att skriva om bandet, allt ifrån en livsstil i celibat till heroinmissbruk. Hur som helst så släpptes en ny best off-skiva med bandet nu i veckan, så jag tycker att vi ska passa på att uppmärksamma detta band för deras bidrag till musiken. Karriären tog fart genom att man 1983 släppte singeln ”Hand in Glove”. Därefter gick det spikrakt uppåt för gruppen med kommande singlar som ”This Charming Man" och ”What Difference Does It Make”. Även om låtarna blev populära kom de aldrig att hamna bland de top 10 på Brittiska singellistan. Och det är lite av det som kännetecknar The Smiths, de är stora influenser hos andra musiker men går inte riktigt hem hos allmänheten. Bandet släppte totalt 4 stycken album, ett varje år från 1984 till 1987, och då existerade bandet bara i drygt 5 och ett halvt år. Deras bästa skiva ”The Queen is Dead” nådde bara upp till en andra plats på albumlistan. Bästa låten enligt mig, ”Stop me if you think you’ve heard this one before” eller "Shoplifters of the world unite".

Fan Morrissey är verkligen en ikon.

//A

Allas vår Magnus Wernblom..

Så kom då beskedet man nästan gått och väntat på. Beskedet man egentligen inte ville skulle komma. Magnus Wernblom slutar och lägger hockeytrunken på hyllan. Det är en svart dag för mig och MoDo Hockey, men beslutet måste respekteras!



Tack för alla minnen!

//J

(bilden är tagen från www.modohockey.se)

Bra Boys

Ojojoj, den här dokumentären är en must-see för egentligen alla skulle jag vilja säga, men kanske mest för dom som gillar surfing och vill ta del utav historien bakom surfarna från Maroubra i Australien. Filmen är producerad av Sunny Abberton, som är en utav Abberton-bröderna som var med och grundade "Bra Boys". Sunny, Koby och Jai Abberton är alla professionella surfare, där Koby kanske är den mest kända. De kom från fattiga familjer och hade i stort sett ingenstans att ta vägen, så "Ma", mormor till Abberton-bröderna, ställde upp så alla i hela surfgänget fick komma hem till henne och hänga samt må bra.

Surfare i Australien kämpade för sin rätt i samhället, och man var rankade som skummen i stort sett. Man fick kämpa för sin rätt till att få surfa på stränderna. Det infördes lagar, t.ex. där man inte fick surfa under en viss tid på dagen, även en lag där alla som surfade var tvungna att ha kjol på sig. Surfarna var inte sena med att svara genom att alla bar kjol på sig när de surfa. Något som man inte hade räknat med kanske när man införde lagen. Den togs bort snart därefter.

Efter en hel del bråk bestämde sig surfarna att starta "Bra Boys", som var en titel för de som försvarade sin rätt till beachen samt att det var bara lojala killar som fanns med, vilket gjorde att man alltid hade folk bakom sig ifall något skulle ske. Ordet "Bra" kommer från ändelsen till Maroubra. De startade med 10, och växte snabbt till 50 och 100 medlemmar.

Den största smällen för "Bra Boys" kom 2003 när Jai Abberton sköt ihjäl en snubbe (Tony Haines) som skulle utföra våldtäckt på en tjej, (och var en ful fisk för övrigt). Jai blev då häktad och anklagad för mordet, men fick vänta på domen i två år. Samtidigt blev hans bror Koby anklagad för att ha förhindrat rättvisans gång. Koby bestämde sig då för att dra ut i världen och surfa dom sjukaste vågor någon hade sett. Han visste ju trots allt inte om han skulle åka in i fängelse eller inte, så han slog på stort när han ändå kunde. Koby klarade sig iallafall undan från straff, och rättegången på brodern Jai blev en lång väntan, där många känslor var inblandade. I maj 2005 hölls rättegången och Jai blev friad från alla anklagelser, och det blev ett sjujäkla firande där advokaterna till Jai sa att "det var den mest känslofyllda kväll och fest de hade varit på".

Denna film/dokumentär var så jäkla bra så det går inte att sätta ord på den. Så jäkla mycket känslor i den, samt grymt bra surfing så det är sjukt. Inte minst i scenen när Koby precis innan sin rättegång ställs mot giganten Kelly Slater, och bokstavligen pissar på honom i en tävling på Kobys hemmaplan. Känns fortfarande sjukt att få reda på att man i stort sett över hela världen ser surfare som jäkligt coola, blivit behandlade som skit och slödder i Australien, och man inte ens setts som en del av samhället. Nej se den för tusan!



Filmen/dokumentären får 5 feta popcorn av 5 möjliga!

//J

Traitor

Som filmens titel antyder så handlar denna film om förräderi åt alla håll och kanter. Vad gör man om man fått ett uppdrag som infiltratör åt den Amerikanska regeringen att försöka komma in i en utav världens största islamska grupper inom terrorism, där man samtidigt börjar bli som en i gänget på motståndarsidan.

Samir Horn (spelas av Don Cheadle) är ingenjör och före detta bombspecialist i Amerikanska arméns specialstyrka. Han är född i Sudan, och är därav också en troende muslim. Han gör sig ett namn i den muslimska världen där han säljer vapen och bomber. En dag åker han in i fängelse i Jemen med ett gäng som han skulle sälja sina varor till. Han blir välkomnad i gänget där Omar är ledare. Deras relationer blir starkare och starkare efter dom lyckats fly från fängelset.

FBI-agenten Roy Clayton (spelas av Guy Pearce) är Samir på spåren genom hans och Omars framfart i Europa med diverse terrordåd. Men, lägger Roy för mycket krut på att få fast Samir istället för att sikta på de lite högre etablerade terrorledarna?

Storyn i filmen är faktiskt helt okey! Man får en inblick i hur man värvar unga att offra sina liv för sin religion, samt hur det faktiskt går till, och kan gå till i dagens samhälle. När som helst, var som helst kan det hända, en bomb som smäller av. Samtidigt känns filmen lite lam och avslagen stundtals, vilket sänker värdet på den lite.



Filmen får 3 självmordsbenägna popcorn av 5 möjliga! Riktigt bra, förutom dom avslagna delarna där man tappar lite i spänningen.

//J