Glasvegas

Betyg: 8/10
Båsta spår: Daddy’s Gone

Det går bra för det upphaussade Skotska bandet Glasvegas nu. Och visst är deras senaste platta bra, men är det verkligen en 10: a? Nej, jag tycker inte det. En del jämför dem med Oasis, endast för att indie mogulen Alan McGee upptäckte dem båda, men så mycket fler likheter finns inte. McGee menar förövrigt att Glasvegas är det bästa skotska bandet på 20 år. Och då kommer ändå band som Travis, Snow Patrol och Franz Ferdinand därifrån.

Deras texter är tunga och handlar om sociala problem och gatuvåld, något som kännetecknar de brittiska öarna väl. Det är när man lyssnar till texten de är som bäst. Från låtar som ”Flowers And Fotboll Tops” och ”Stabbed” är det nästan så att man ser gatstenen och tegelhusen framför sig. Musiken känns typisk för den engelska arbetarklassen, jag tänker direkt på filmerna ”This is England” och ”Green Street Hooligans”. Jag tror inte det kommer att dröja länge tills någon engelsk supporterklubb gör om någon av låtarna till en riktig läktardänga. Kanske något liknande här nedan:


Från låten Daddy’s Gone, tillägnad Cesc Fabregas när han inte längre spelar kvar för arsenal (för han kommer lämna oss någon gång).

"How you are my hero
how your never here though
remember times when you bore us on your shoulders
how i wish it was forever you would fight for us
right now im too confused to know
how in the future it will affect me when you go
you could have had it all
premierleague and champions league
anything was possible… "

Eller till Tottenham, från låten S.A.D light:

"The blues have no love for you
Seasons change in a tragic way
10 points is up to trial
In these winter nights you falling all down…"